American Colonial Era Painter, 1738-1815 John Singleton Copley (1738[1] - 1815) was an American painter, born presumably in Boston, Massachusetts and a son of Richard and Mary Singleton Copley, both Irish. He is famous for his portrait paintings of important figures in colonial New England, depicting in particular middle-class subjects. His paintings were innovative in their tendency to depict artifacts relating to these individuals' lives.  Related Paintings of John Singleton Copley :. | Mrs.George Watson | Henry Addington | Portrait of Henry Laurens | Portrait of Margaret Kemble Gage | The Death of Major Peirson,6 January 1781 |
Related Artists:
Ilya Yefimovich Repin
1844-1930 After training with a provincial icon painter and at the St. Petersburg Academy of Fine Arts, he visited France and Italy on an academy scholarship. On his return he began painting subjects from Russian history. In 1873 he achieved international fame with Volga Boatmen, a grim, powerful image that became the model for Soviet Socialist Realism. Among his best-known works is Ivan the Terrible and His Son Ivan (1895), depicting Ivan's murder of his son. He also painted vigorous portraits (including Leo Tolstoy and Modest Mussorgsky). In 1894 he became professor of historical painting at the St. Petersburg Academy.
seraphine
Seraphine Louis, known as "Seraphine de Senlis" ("Seraphine of Senlis") (1864?C1942), was a French painter in the naïve style. Self-taught, she was inspired by her religious faith and by stained-glass church windows and other religious art. The intensity of her images, both in color and in replicative designs, are sometimes interpreted as a reflection of her own psyche, walking a tightrope between ecstasy and mental illness.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.